Barn i riskzon ska mötas av en kedja, inte av ett mellanrum
Svenska kommuner har byggt samverkansmodell efter samverkansmodell kring barn och unga i riskzon. SSPF, SIG, Skottlandsmodellen, lokala varianter. Ändå faller barn fortfarande mellan strukturerna. I en ny rapport från Särskild Insats Trygghet föreslår vi något annat: inte ännu en modell, utan en sammanhållen systematik som gör att det inte längre finns några stolar att falla mellan.
I dag publicerar Särskild Insats Trygghet rapporten “En sammanhållen struktur för individsamverkan i det förebyggande arbetet”. Det är den första av tre planerade rapporter inom projektet, och den är skriven för kommuner som vill få ordning på ett arbete som i dag är fragmenterat, personberoende och svårt att följa upp.
Problemet är inte bristen på engagemang. Det är bristen på struktur.
Runt om i landet sitter kompetenta och dedikerade medarbetare och försöker hålla ihop arbetet med barn och unga i riskzon. De gör det inom ramen för olika modeller: SSPF används i cirka 200 kommuner, SIG i cirka 65, och därtill finns ett växande antal lokala varianter och inspirationer från bland annat Skottlandsmodellen. Modellerna har tillkommit i god tro och med genuin omsorg. Men ändå återkommer samma mönster i forskning, i tillsyn och i kommunernas egen vardag:
- Barn och unga faller i de mellanrum som uppstår mellan modellernas åldersgränser, målgrupper och kontaktvägar.
- Samverkan stannar ofta vid att information delas — utan att det följs av insatser.
- Arbetet hålls ihop av enskilda eldsjälar och kollapsar när de slutar.
- Och trots att modellerna funnits i över ett decennium saknas det tillförlitlig forskning om huruvida de faktiskt förbättrar utfallen för de barn de är till för.
Slutsatsen i rapporten är tydlig: det rådande arbetet räcker inte, och det kan inte repareras genom att lägga till ännu en modell.
Vad rapporten föreslår
Rapporten beskriver en behovsorienterad systematik — en logik som är robust nog att replikeras mellan kommuner, men tillräckligt principiell för att fungera oavsett om det handlar om skolfrånvaro, kriminalitet eller psykisk ohälsa. Samma flöde, samma ansvarskedja, oavsett vilken dörr barnet kommer in genom.
Systematiken vilar på två bärande roller:
Individkoordinatorn är den fasta punkten i systemet. Hen äger frågan från första oro till avslutat ärende och har mandat att tillsätta rätt stöd.
Case managern är den nära, uthålliga relationen till barnet och familjen. Den som ser till att planen blir verklighet och inte ännu ett dokument.
Tillsammans säkrar de två funktionerna att ingen individ faller mellan stolarna — eftersom det inte längre finns några stolar att falla mellan. Det finns en kedja, och någon håller alltid i den.
Rapporten beskriver också flödet från första oro till avslut, gränssnitten mot socialtjänst, skola och polis, styrningen som krävs på förvaltningsnivå, samt de juridiska förutsättningarna för att informationsdelning ska kunna ske utan att rättssäkerheten offras.
En särskild markering om juridiken
Sekretesslagstiftningen är inte det hinder många tror att den är. Hindret är rädslan för att tillämpa den. Rapporten argumenterar för ett modigare förhållningssätt till de sekretessbrytande bestämmelserna — ett förhållningssätt där försiktighet i frånvaro av tydlig tillsynspraxis erkänns för vad det är: aktivt skadligt för de barn lagstiftningen är till för att skydda. Att inte agera är också ett beslut, och det är sällan det som tjänar barnet bäst.
En teoretisk produkt inför praktisk prövning
Rapporten är resultatet av närmare två års utforskande arbete inom projektet. Den är medvetet formulerad som en teoretisk produkt: ett ordentligt genomarbetat förslag som är redo att prövas mot verkligheten, snarare än en slutgiltig facit. Nästa steg är den praktiska prövningen tillsammans med kommuner — och de erfarenheterna kommer att ligga till grund för projektets kommande rapporter: en operativ handbok och ett fördjupat vetenskapligt underlag.
Rapporten är skriven av Martin Wallin och Emin Davidian (TalangAkademin) samt Christoffer Bohman (Skandias stiftelse Idéer för livet).
ESF-projektet Särskild Insats Trygghet är initierat av Skandias stiftelse Idéer för livet och drivs av TalangAkademin. Projektet är medfinansierat av Europeiska unionen genom Europeiska socialfonden.